Swedish Alpine Ultra® är ett ultralopp på 107 km mellan Nikkaluokta och Abisko. Var och en som vill vara med gör det på eget ansvar. För deltagande förutsätts att man klara loppet under 24 timmar.
söndag 14 augusti 2016
lördag 6 augusti 2016
6:e upplagen av Swedish Alpine Ultra 2016-07-16
Liksom förra året tog
jag bilen och körde ca 135 mil till Nikkaluokta. Startade från
Södertälje ca 8.30. Från Gävle till Sundsvall var det kraftigt
regn i stort sett hela tiden. Gjorde ett antal stopp för dels för
att äta och fika, men också för att röra på benen.Efter att ha
suttit i nästan samma ställning blir man ganska stel.
Stannade bl a vid Höga
Kustenbron
Efter jag åkt därifrån och kommit några
mil så kom trafikinformation på radion. De meddelade att det var
stopp söderut i en enkelfil strax innan bron. Det var en bil som
blockerade vägen. Efter en kvart kom trafikinformationen tillbaks
och meddelade att bilen som hindrade vägen var en automatväxlad bil
och att växellådan hade låst sig så de gick inte att frikoppla
bilen vilket innebar att bilen inte kunde flyttas. Det höll på ett
par timmar, sedan hörde jag inte något mer. Det är inte bara i
Södertälje det är stopp på bron.
Kom till Kiruna runt 05 på
morgonen. Då mitt mål var att komma till Nikkaluokta vid 8-tiden,
för att få frukost, så körde jag runt i Kiruna för att se hur
mycket som fanns kvar av staden. Hus som de höll på att riva förra
året var nu borta.
Kom till Nikkaluokta strax
efter 07. Det var ett gäng finska ungdomar som skulle äta frukost
så jag fick hänga på. Sedan var det att göra olika aktiviteter
för att hålla sig vaken. Stugan skulle jag inte få förrän efter
12.
Målet mitt på dagen var
att gå de 6 km till Laddjujohka och äta renburgare vid ”Lap
Dånalds”.
Var också intresserad av
att se den nya restaurangen (Restaurang Enoks) som var under byggnad
förra året.
Det blev en god renburgare.
Tillbaks till Nikkaluokta
och installerade mig i stugan. 17.30 kom ett gäng löpare, Sussi,
Jonas, Klas, Johnny och Stefan. Dessutom kom Gisela med son. Gisela
var med 2015 men i år skulle hon tillsammans med sonen vandrar till
Abisko.
Under fredagen trillade
löparna in. Ett gäng tog jag med mig för att äta renburgare. Men
till min stora besvikelse så var renburgarna slut. Det hade varit
stor efterfrågan på dem av vandrare under torsdagen och fredag fm.
Så nu har jag beställt att stort antal renburgare till nästa år.
På fredag kväll hade jag
lite information i Kapellet, Hade fått information från
fjällstugorna under veckan. De meddelade att det var torrt, lite
vatten och knappt ingen snö. Väderprognosen sa visserligen att det
skulle vara mulet ca 12-14 gr och det skulle komma några mm regn i
timmen under eftermiddagen och natten till söndag och under söndag
morgon. Inte så oroande. Men väderprognoser kan ibland (eller
ganska ofta) inte stämma med verkligheten. Och så var det i år.
Vi hade en gemensam middag
på fredagskvällen. Klockan 07 på lördag var det frukost och sedan
gick starten 08.00.
För oss som var kvar och
som skulle fungera som funktionärer (Petra, Åsa, Samira, Mårten
med sönerna Julian och Hugo samt lilla Sigge 5 mån med mamma Malin,
Vi packade löparnas
bagage i de bilar vi hade samt gå runt i stugorna för att se att
allt var ok, städat och soporna slängda. Alla stugorna var ok.
Mårten stannade kvar i Nikkaluokta till 13,00 för om någon löpare
skulle bryta efter några timma och komma tillbaks, Jonas gjorde det
men det var väntat, han skulle bara testa några km och sedan vända.
Vi övriga körde mot
Abisko.
Beträffande vädret,
några mm regn i timmer kom det inte det var snarare många mm eller
ännu fler mm i timmen.
I Abisko var det en spänn
väntan, skulle någon komma före 20,00! Under några timmar var det
arbete med att tomma bilarna med bagaget, sätta upp lite
vägbeskrivning så man inte springer över vägen E10 utan under
vägen och järnvägen.
I och med att det regnade
så mycket kunde vi inte stå ute med ett bord där vi skriver upp
tiden. Detta fick vi bygga upp inne vid entrén.
Väntan var olidlig, vem
skulle komma först och skulle förra årets tid klara sig. Tipsen,
Sten Orsvärn, Tobias Johansson eller någon av spanjorerna. Jag hade
uppmanat deltagarna att sända en signal på mobilen när det är ca
3 km eller när de har mobiltäckning. Men jag fick ingen signal.
Så: 10 minuter över 8
kom Sten springande i regnet. Tiden blev 12.10.15. Förra årets tid
klarade sig med knappt 12 minuter. Sten slog däremot sin tid från
förra året med ca 1 timme. Efter ca 25 minuter kom Tobias i mål,
12.35.41. Trea kom Adam Bahr, 13.22.01 och fyra Lena Jakobsson,
13.48.15.
Sten Orsvärn
Adam Bahr
Lena Jakobsson
Sedan kom löparna i mål
med tider från 13.50 till 16.14, dessa var bland de 20 som kommit i
mål. Klockan var då strax efter 24.00.
Resultatet
Rank | Time | Family name | Name |
1 | 12.10.15 | Orsvärn | Sten |
2 | 12.35.41 | Johansson | Tobias |
3 | 13.22.01 | Bahr | Adam |
4 | 13.48.15 | Jakobsson | Lena |
5 | 13.50.49 | Bindler | Richard |
6 | 14.18.50 | Hektor | Lars |
7 | 14.27.52 | Lorinder | Susanne |
7 | 14.27.52 | Leiding | Thom |
9 | 14.33.43 | Sihm | Henrik |
10 | 14.33.56 | Wärmländer | Alexis |
11 | 14.42.10 | Perttu | Daniel |
12 | 14.46.30 | Martinez Azorin | Adrian |
12 | 14.46.30 | Martinez Menor | Roberto |
14 | 14.48.39 | Wallmark | Henrik |
15 | 14.51.48 | Nyman | Lina |
16 | 14.55.22 | Eriksson | Marcus |
17 | 15.33.17 | Bruno | Tobias |
18 | 15.46.37 | Forsberg | Hanna |
18 | 15.46.37 | Älvstrand | Marie |
20 | 16.14.53 | Hjärtström | Kristoffer |
21 | 20.48.00 | Bryngelsson | Sanna |
21 | 20.48.00 | Persson | Karl-Johan |
23 | 22.04.00 | Hederoth | Johnny |
23 | 22.04.00 | Wååg | Jonas |
25 | 22,10,15 | Evén | Stefan |
25 | 22,10,25 | Henriksson | Jan |
27 | 22.19.25 | Gisselbaek | Mogens |
28 | 22.20.20 | Ingdal Larsen | Thomas |
29 | 23.39.10 | Rosencrantz | Henrik |
30 | 25,48,25 | Pettersson | Klas |
31 | 25.48.27 | Hansson | Margareta |
31 | 25.48.27 | Nyberg | Hans |
33 | 26.00.50 | Abu-sitta | Nassar |
34 | 27.23.11 | Hellqvist | Olof |
Det hände sedan mycket
under natten. Fick samtal från Alesjaurestugan att ett gäng var
där. De tänkte stanna ett tag och värma sig. En var skadad, hade
stukat foten.
Ett annat gäng hade ca 4
km från mål blivit fast och satt i ett vindskydd i flera timmar.
Det hade enligt uppgift kommit ca 60 mm regn under natten och en
vattenövergång hade blivit riktigt besvärlig att ta sig över, ca
5 meter bred och 1 meter djup och mycket strömt. Ingen vågade gå
över.
En dansk och finsk
vandrare som var på väg söderut på Kungsleden har träffat gänget
i vindskyddet. Dansken gick tillbaks till oss i Abisko och meddelade
hur läget var. Efter några timmar beslöt jag, Mårten och dansken
att ta med oss ett rep och gå till gänget och med repets hjälp få
dem över vattensamlingen. Det hade slutat regna och när vi gått ca
3,5 km mötte vi Sanna och Karl-Johan. Vattnet hade sjunkit undan så
att det gick gå över vattenhindret. Strax efter kom och de andra de
andra löparna. De var blöta och frusna. Hade det inte varit för
denna händelse så hade deras tider blivit mycket bättre. Det är
tufft att så nära mål råka ut för detta.
Några löpare hade
sprungit fel och tappade många timmar av denna anledning. Några av
dessa stannade till vid antingen Alesjaurestugan eller
Abiskojaurestugan för att värma sig och få lite mat.
Dessa bröt loppet men
alla kom till Abisko under söndagen.
Av de 40 som var anmälda
var det två som inte startade. Jonas som startade men kom tillbaks
efter några km och Mårten som hade en skada, vilket Jonas också
hade, vågade inte starta. Mårten gjorde i stället en utmärkt
insats som funktionär.
Fyra löpare bröt men
togs sig ändå till Abisko.
Mikael som stukade foten
vid Tjäktjapasset tog sig till Abisko trotts svåra smärtor. Sista
km ryckte Jonas,Tobias och Mårten ut och bar honom till Abisko.
Sten skriver i sin
berättelse bla att snön förra året egentligen var lättare att
springa på än det underlag som var i år. Vatten, lera, hala stenar
och att tar sig över översvämmade jokkar. Detta säger att man
inte kan förutse hur det ska vara. Detta är kanske det som är det
stora utmaningen.
Fick i vintras en fråga
från en som tänkte anmäla sig, om jag visste hur vädret skulle
vara den 16-17 juli 2016! Jag svarade att jag nog inte kan ge en
korrekt svar minuten före start.
Vädret bortsett från
allt regnande var egentligen idealiskt. Runt 12-14 gr ingen värmande
sol. Veckan efter var det riktigt varmt i Nikkaluokta och Abisko, det
är heller inte idealiskt, att springa i för varmt väder tar på
krafterna.
Den 6:e upplagan av
Swedish Alpine Ultra® är nu genomförd. Trots
vissa missöden för ett antal löpare så blev det ett ultralopp som
kanske inte går till historien men ändå lite spännande för det
genomförde loppet som deras anhöriga och vänner och för mig
själv.
Jag
vill tacka Er som hjälpte mig som funktionärer. Ett stort tack
till:
Petra
Åsa
Samira
Mårten
med sönerna
Hugo
och Julian
samt
Malin tillsammans med Sigge, 5 mån. Sigge gjorde en stor insats, han
höll damerna Petra, Åsa och Samira sysselsatta genom att bära runt
honom och genom nappflaskan mellan sina andra aktiviteter. Sigge
väntade på att pappa Henrik skulle komma i mål. Henrik kom i mål
på tiden 14.48.39.
Ett
stort tack också till anhöriga och vänner som hejade och
applåderade när löparna kom i mål.
Jag
själv då: gick upp lördag morgon 06.00 och kröp i sängen 24.00
på söndag. Var alltså vaken i 42 timmar. Har man spännande saker
runt sig så tänker man inte på tiden. Att gå och lägga sig
tidigare var otänkbart.
Mina
planer var efter att allt var klart göra en egen liten vandring:
från att vandra tillbaks till Nikkaluokta, gjorde så 2011 eller tar
mig till Kåppatjåkka -Sveriges högst belägna bar-, från Abisko
via Kårsavaggestugan. Från Kårsavaggestugan på 700 m är det en
brant backe upp till 1400 m. Det är inge springbacke utan en
krypbacke upp. Från Kåppatjåkka vandrar man till Björkliden och
vidare till Abisko. Har gjort denna sträcka två gånger. På
Kåppatjåkka kan man ta sig en whisky, därav namnet ”Sveriges högst
belägna bar”. Ett annat alternativ som jag funderade på att
vandra förra året, nämligen prinsleden från Katterat
på
norska sidan. Vandra ca 2 mil på norska sidan och sedan vika av in i
Sverige mot Unna Allakasstugan och sedan ner mot Alesjaurestugan.
Därifrån mot Tarffala och sedan till Nikkaluokta. Alternativt från
Alesjaurestugan till Abisko. Nu blev det inget at detta, förutom ett
försök att komma till Kåppatjåkka.
På
månad em följde jag med Jonas och hans familj, Sari och pojkarna
Elliot 5 år och Neo 8 år. Vår plan var att vandra till Kåppatjåkka
för att äta våfflor. Jonas hade hittat en närmare väg genom att
köra mot Riksgränsen på E10 och parkera på vägen. Där fanns en
vandringsled på ca 7 km till Kåppatjåkka. Det regnade inte men det
blåste stundtals rätt kraftigt. Men vi hade blåsten i ryggen så
vi upplevde inga problem.
Men
efter ca 6.5 km såg vi ingen Kåppatjåkkastuga. Vi beslöt då att
vända tillbaks, det var sent. Jag blev imponerad av pojkarna, trots
kraftig blåst och blöta fötter så var det inga sura miner, de
traskade på, pappa Jonas fick vid några tillfällen lyfta Elliot
över de besvärligaste vattensamlingarna. Efter ca 15 km kom vi
tillbaks till bilen och färden hem till Abisko. Tyvärr blev det
inga våfflor till pojkarna. Men jag tror att de upplevde en spänning
att vandrar och de fick se många
renar utmed fjällsluttningen.
På
tisdagen blev det lite vandringar runt Abisko. Tänkte ta linbanan
upp till Restaurangen på Nuolja,
tyvärr stängde linbanan 16.00, så det blev inget fika där.
Bilder
På
onsdag morgon bar det hem med bilen de 135 milen. Bättre väder och
var i Södertälje 02,15 på torsdag morgon.
Det
var allt, nu ser jag fram mot nästa års Swedish Alpine Ultra®.
Man
ju alltid be om ett väder som passa ultralöparna. Men det går inte
att sia om det, kanske en halv sekund före start den 15 juli 2017.
Vi
ses då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)